Fempunktsprogrammet

FramtidensAkutsjukhus-gul ruta

Inledning

Under de senaste två åren har kraftiga strukturförändringar skett inom den Västernorrländska sjukvården och framförallt då inom den akuta sjukhusvården. I Sollefteå har det skett bland annat en avveckling av den akuta ortopedin, av den akuta kirurgin, av den akuta kvinnosjukvården, av den psykiatriska vårdenheten samt av förlossningsverksamheten. I Örnsköldsvik har både den akuta kirurgin och BB verksamheten i tjänstemannaförslag ifrågasatts. På båda orterna har många medarbetare slutat i protest mot organisationsförändringar och brister i arbetsmiljö. Vi har sett skenande stafettkostnader, kraftiga överbeläggningar, stigande sjukfrånvaro och låg sjukvårdsproduktion.

Som reaktion på landstingsledningens förslag och vidtagna verksamhetsnedläggningar bildades de två föreningarna Sollefteå respektive Örnsköldsvik framtidens akutsjukhus.

De båda föreningarna vill härmed gemensamt avge ett antal förslag som syftar till att utveckla och effektivisera verksamheten vid länets tre sjukhus. Förslagen har sin utgångspunkt i synpunkter som framkommit vid våra talrika kontakter med medlemmar, medborgare, personal och kunniga på sjukvårdsområdet. Vidare har vi försökt fånga upp trender i tiden som bland annat framkommit i ett antal högaktuella statliga utredningar. Sammantaget förslag som förhoppningsvis ska återföra framtidstro och entusiasm till en för närvarande mycket trött organisation.

Vi avser att tillställa våra förslag till de politiska partierna med syftet att inför valet 2018 för väljarna tydliggöra partiernas ståndpunkter.

Sollefteå/Örnsköldsvik den 20 september, 2016

 

               Nils-Gunnar Molin                   Katarina Hägg

 

Ordförande                       Ordförande

Sollefteå Framtidens Akutsjukhus    Örnsköldsvik Framtidens Akutsjukhus

 

 

 

  1. Ny ledningsorganisation

År 2012 presenterades resultatet av ett forskningsprojekt (HOFF-Hälsa och framtid i offentlig förvaltning) som genomförts av ett forskarlag under ledning av professor Eva Vingård Uppsala och professor Magnus Svartengren Karolinska institutet. I studien jämfördes offentliga förvaltningar med hög sjukfrånvaro med andra förvaltningar med låg sjukfrånvaro. Undersökningen visade att de två viktigaste ”friskfaktorerna” var ett närvarande ledarskap och en positiv inställning till kompetensutveckling (bilaga).

Den nya och nu gällande länsklinikorganisationen upplevs av många som ett misslyckande. Tanken bakom förändringen torde ha varit att uppnå en bättre samordning mellan likartade verksamheter vid länets tre sjukhus och förmodligen också att uppnå en organisationslikhet inom alla de fyra nordligaste länen inför en då förväntad storregionbildning. Den nya organisationen innebär att verksamheten delats upp i ett tjugotal olika områden med var sin länsverksamhetschef och tillhörande Ekonomi och HR stöd.

Den nya organisationen innebär också att den sjukhusinterna samverkan och det samarbete som funnits tidigare försvårats. Antalet beslutsnivåer har utökats och beslutsprocessen har fördröjts. Den allvarligaste effekten är dock att närvarande chefer med beslutskompetens egentligen saknas på alla tre sjukhusen. Undersökningar har således visat att den viktigaste faktorn för en väl fungerande arbetsplats är att det finns en närvarande chef som tillmötesgår ett för alla människor fundamentalt behov av att bli sedda och bekräftade. Ledare som är en del i arbetslaget, som coachar sina medarbetare, som deltar i den ständigt pågående verksamhetsutvecklingen och som gör uppföljningar via direktkontakt. En avveckling av länsklinikerna bedöms ge betydande effektiviseringsvinster genom att återföra entusiasm och arbetsglädje till organisationen. Dessutom har utvecklingen visat att länsklinikorganisationen är ett effektivt hinder för rekrytering av kompetent personal till Ångermanlands sjukhus.

Vårt förslag blir att stora delar av nuvarande länsklinikorganisation avvecklas. Sjukhuschef och chefsläkare tillsätts på samtliga sjukhusorter. Sjukhuscheferna tillsätter ledningsgrupper med lokalt verksamhetsansvariga på sina respektive sjukhus. Härmed uppnås även en plattare organisation och betydande ekonomiska besparingar.

http://dok.slso.sll.se/CAMM/Rapportserien/2014/risk_till_frisk_afa_2014.pdf

  1. Tre akutsjukhus med BB

Alla människor i Västernorrland kommer någon gång i livet att behöva sjukvård. För de flesta människor är sjukvårdsbehovet störst i slutet av livet. Det är då nödvändigt att vården är tillgänglig, säker och av hög kvalitet. Detta ska gälla oavsett var i regionen man bor. För speciellt gruppen kroniskt sjuka, ofta äldre, ska vården kunna erbjudas så nära bostadsorten som möjligt. Det är ett rimligt krav att svårt sjuka, kanske i slutet av livet, ska ha rätten att kunna få sin trygghet och sitt vårdbehov tillgodosett i närheten av sin hembygd, sina anhöriga och sina vänner.

För att uppfylla detta rättmätiga behov av nära sjukhusvård krävs tre akutsjukhus i länet som har resurser att klara bassjukvård dvs den vardagssjukvård som är vanligt förekommande i samhället. Dit hör även akut operativ verksamhet inom kirurgin, ortopedin och kvinnosjukvården. På detta sätt återskapas även möjligheten till snabba ”urakuta” operativa åtgärder när så behövs. Åtgärder som kan komma att fördröjas flera timmar vid transport till Sundsvall.

Det är också nödvändigt att förbättra den psykiatriska vården i Ådalen- inte minst den akuta- och detta gäller både för barn, ungdomar och vuxna.

Nedläggningen av BB verksamheten i Sollefteå har skapat stor oro och otrygghet. Som resultat av den upplevda vanmakten ockuperas Sollefteå sjukhus sedan mer än sex månader. En bibehållen BB verksamhet är även synnerligen viktig för möjligheterna till fortsatt regional utveckling. Det finns även vetenskapligt stöd, från både Norge och Finland, som pekar mot ökade risker för både moder och barn vid långa transportvägar.

Västernorrland har enligt tillgänglig statistik landets högsta siffror för överbeläggningar och speciellt gäller detta Sundsvalls sjukhus. Uppenbart behövs mera vårdplatser i regionen och brist på vårdplatser är ett reellt medicinskt säkerhetsproblem. Utökning av antalet vårdplatser uppnås bäst genom att återöppna stängda vårdplatser i Sollefteå. Detta finansieras dessutom till en del genom minskade rese och transportkostnader.

Det finns ett brett medborgerligt stöd i Ådalen för ett återupprättande av akutsjukhuset i Sollefteå.

Vi föreslår att tre akutsjukhus återskapas i länet. Innebär att akut ortopedi, akut kirurgi och kvinnosjukvård/förlossningsvård återstartar i Sollefteå samt att alla planer på att reducera akutsjukhusverksamhet i Örnsköldsvik skrinläggs.

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=110&artikel=6612345

http://www.ajog.org/article/S0002-9378(17)30499-4/fulltext

  1. Sammanhållen vårdkedja

I februari 2016 presenterades Göran Stiernstedts utredning om effektivare vård (SOU2016:2). Utredningen påvisade att en mindre andel av patienterna med kroniska sjukdomar, ofta äldre, konsumerade en stor del av den inneliggande sjukhusvården. Att effektivisera och förbättra vården av denna grupp är det bästa sättet att minska slutenvårdens överbeläggningsproblematik.

Utredningen påvisade vidare stor brist på kontinuitet i svensk sjukvård. I Västernorrland har denna problematik ökat genom den fragmentisering av vården som länsklinikorganisationen innebär samtidigt som primärvården är illa fungerande. Vårdplaneringsprocessen försvåras både för kommunens handläggare och för anhöriga genom de långa reseavstånden.

Våra multisjuka äldre vårdas nu på olika sjukhus beroende på vilket tillstånd som för dagen dominerar. En god vård av denna patientgrupp kräver kontinuitet i vårdkontakten vilket i sin tur kräver goda mänskliga möten där alla patientens ofta komplexa behov kan tillgodoses. Hela patientens livssituation ska beaktas och alla medicinska och omvårdnadsmässiga behov ska så långt möjligt tillgodoses vid ett och samma vårdtillfälle. Vården måste helt enkelt bli mer personcentrerad.

Betydande ekonomiska vinster kan uppnås genom avveckling av gränser mellan olika medicinska specialiteter och mellan kommun och landsting/region. Fullskaleförsök vid Norrtälje sjukhus har påvisat 7-10%iga besparingar genom samordning av kommunens hemsjukvård/hemtjänst med landtingets sjukhusvård och primärvård. Framgången med TIO100 i Norrtälje gör att liknande projekt pågår eller ska starta över hela landet.

Ett område där samverkan region och kommuner är speciellt viktigt är området rehabilitering. Den statliga rehabiliteringsutredningen (2000:78) gjorde en ekonomisk analys som visade att varje satsad krona på rehabilitering gav tio kronor tillbaka framförallt i den kommunala sektorn. En ökad satsning på rehabilitering i samverkan kommun/region kommer att ge en betydande samhällelig besparing. Behovet av bättre rehabilitering är stort både för gruppen yngre arbetsaktiva och för äldre.

Vi förslår att regionen tillsammans med kommuner som så önskar tillskapar en sammanhållen vårdkedja innefattande sjukhusvård, primärvård och kommunal vård/omsorg enligt Norrtäljemodellen.

http://www.sou.gov.se/wp-content/uploads/2016/01/SOU-2016_2_Hela4.pdf

  1. Kompetensutveckling och personalsatsningar

En ödesfråga för vården i Västernorrland är förmågan att locka kompetent personal till såväl primärvård som sjukhusvård.

Personalsatsningar krävs för att komma till rätta med de vakanser som finns i organisationen och som leder till höga stafettkostnader. Regionens sjukhus måste bli attraktivare som arbetsgivare och första steget måste vara att förhindra att redan befintlig personal säger upp sig till följd av hopplösa brister i arbetsmiljö.

En mängd åtgärder vidtas över hela landet för att öka vårdyrkenas attraktionskraft. Det gäller frågor kring lönenivåer, schemaläggning, utbildning, bemanning och karriärvägar för att nämna några. Här måste även region Västernorrland hänga med i utvecklingen. Det behövs en ökad lyhördhet för idéer och förslag från den egentliga vården. Det är i den patientnära kontakten som behoven av förbättrade processer märks tydligt. Toppstyrning är av ondo.  Det patientnära vardagliga arbetet måste uppgraderas.

Undersökningar har visat att vid sidan av närvarande chef så är möjligheterna till kompetensutveckling vad som oftast efterfrågas av arbetssökande. Kompetensutveckling är synnerligen viktig för framtiden både på individ och gruppnivå. Norrlands kunskapscenter finns i Umeå. Därför bör ett utökat samarbete med universitetssjukhuset i Umeå komma till stånd inte minst för kunskapsspridning men även som en positiv faktor för förbättrad personalrekrytering.

Vi föreslår intensifierade insatser för att förbättra vårdens arbetsmiljö samt satsningar på kompetensutveckling, gärna i samarbete med universitetssjukhuset i Umeå.

 

  1. Översyn av central administration

Den administrativa ledningen har expanderat de senaste åren och detta trots minskande antal vårdplatser. Den administrativa överbyggnaden är i långa stycken svår att överblicka och man får intrycket av att många inte vet vad andra gör. Användandet av externa konsulter har varit omfattande. Mängden av målbeskrivningar och detaljstyrningar som träffar den mer patientnära vården är omfattande. Så även krav på dokumentation och registreringar. Även den politiska organisationen har efterhand fått utökade resurser och förefaller vara mer omfattande än i andra landsting/regioner.

Den senaste mandatperioden har omsättningen varit stor bland ledande politiker och tjänstemän. Flera så kallade ”affärer” har avslöjats som är förödande för regionens varumärke. Därför är det nödvändigt att se över gällande rutiner kring t.ex. avtalsskrivande, upphandlingar, dokumenthantering, tjänstetillsättningar och ärendehantering.

Sommaren 2016 tillsatte regeringen en tillitsdelegation under ledning av Laura Hartman. Målet är tillskapa en modell för styrning av offentlig verksamhet där man kommer ifrån detaljstyrning och mer litar på den enskilda medarbetarens kompetens och omdöme. Decentraliserat ansvar och decentraliserade befogenheter. Som ett led i delegationens arbete har forskningsledare Louise Bringselius tagit fram ett ramverk för tillitsbaserad styrning (bilaga). Där tillitsbaserad styrning provats i större utsträckning-t.ex. i Danmark- uppges man ha upplevt stora positiva effekter (bilaga).

Enligt vår mening måste den administrativa organisationen minskas i omfattning och göras plattare med kortare beslutsvägar. Mängden styrsignaler måste minska och onödiga rutiner sorteras bort.

Den centrala administrationen måste huvudsakligen ses som en servicefunktion till kärnverksamheten dvs. hälso- och sjukvården. I ett ekonomiskt kärvt läge bör den administrativa överbyggnaden liksom all annan verksamhet bli föremål för översyn. I en sådan översyn bör vårdpersonalen vara starkt representerad. Endast på så sätt kan det tydliggöras om kostnaden för en administrativ serviceverksamhet kan motiveras ställd mot alternativ penga-användning i själva vården.

Vi förslår att det tillsätts en utredning med bred representation från även personalen, som får till uppgift att se över den centrala administrationen och som även i detta arbete ska utarbeta formerna för en mer tillitsbaserad verksamhetsstyrning.

http://lup.lub.lu.se/search/ws/files/23859088/2017_04_10_Louise_Bringselius_PM_om_TBS.pdf

http://www.lakartidningen.se/Aktuellt/Nyheter/2015/09/Onodiga-regler-rensas-bort/